Nu sitter jag och skriver på msn med min käre vän Mimmi!!! Vi har känt varandra sen födseln och vuxit upp som syskon... vi bodde vägg i vägg som barn  och hennes mamma var min dagmamma! Hon är den som känner mig bättre än jag känner mig själv och vi räknar in varandra i varandras familjer... MAn skulle kunna säga att vi är som kusiner.. fast inte bioligiskt!

Hon har varit med mig genom alla up's and downs och som barn när jag låg på sjukhus svåtr cansersjuk så höll hon mig sällskap på jukhuset och fick mig på bättre tankar! Jag har alltid kunnat ringa henne dag som natt och hon har alltid något smart att säga!! I Juni 2007 flyttade hon till Tokyo för att följa sin dröm om att bli.. (nånting med TV-spel) och leva i Japan... hon har velat det så länge jag kan minnas och Sverige didn't do her right!


Jag är jätteglad för hennes skull men samtidigt så känns det som om jag går igenom en jobbig skilsmässa, med tanke på att hon inte har planer att komma tillbaka!! Jag blir så glad av att prata med henne och när hon kommer och hälsar på en gång om året så känns allt som vanligt igen, som om hon inte ens varit borta... men när varje gång hon åker tillbaka så gråter jag... jag blir oftast inte lessen när jag ska skiljas ifrån någon för jag vet att vi ses igen.. men Tokyo är så långt bort.. och att prata genom datorn känns inte som samma sak!!

Jag ska försöka samla pengar så jag kan hälsa på henne och se hur hon lever.. De måste vara hur spännande som helst!!!

Ni kan läsa om hennes äventyr på hennes blogg;

kiminostyle.blogg.se







Mimmi och jag som glada 16- åringar