Jag är så stolt över mig själv!!
Den här veckan har jag tapetserat ett helt rum helt själv, sprungit runt på Ikea å handla möbler, lärt mig sticka och har stickat en mössa, jag har jobbat som en galning och tränat hund och ändå lyckats hålla mig vid liv. Fan va jag e grym!!
Att sticka e verkligen världens bästa terapi, jag har alltid kollat på mamma när hon gör det å tänkt att hon e galen, sen för en vecka sen tyckte hon att jag behövde rycka upp mig, så hon gav mig garn å Sticknålar å sa åt mig att sätta igång. Å bra blev det! Pappa visade mig hur jag skulle tapetsera å sen åkte han hem å sa att de bara va att sätta fart.. de va inte så mycket att göra åt saken, tapeterna skulle upp å de fick bli hur fult det ville tänkte jag och satte fart.. jag behöver ingen karl i mitt liv sörru ;-)

Även fast det är jobbigt och jag är ledsen så finns det inget att göra.. jag accsepterar läget och går vidare.. jag har en relation med mig själv som jag måste bygga upp igen och jag behöver bara mig själv! Det går inte att göra ett misstag, hugga nån så hårt i hjärtat och sen ångra sig och tro att allt ska bli bra igen! För även fasst jag inte vill något hellre, så sitter kniven fortfarande i hjärtat och jag kommer alltid ha ett ärr, hur mycket jag än skulle vilja spola tillbaka tiden eller glömma allt så går inte det, jag måste hålla kvar vid min självrespekt och inte låta mig tryckas ner.. det får göra hur ont det vill och jag får må hur dåligt som helst men det ska mycket till för att jag ska kunna lägga det här bakom mig, och det är inte jag som ska ändra mig.. man kan gråta hur mycket man vill å säga hur mycket man ångrar å inser vad man gjort fel, men gjort e gjort.. det ända man kan göra är att inte bygga på sina misstag, utan att klippa banden till det onda och kämpa för det som verkligen betyder något och verkligen visa att man har förändrats och ångrar. Erkänna, inse va man gjort fel, be om ursäkt och sträva i framtiden efter att inte gå tillbaka till det som gjort en ont, Det är nyckeln till förlåtelse!